Ångest och drömmar

Plötsligt verkar medicinen vara min enda chans att överleva.
Min enda chans att få komma tillbaka till ett normalt liv..

Varför blev det såhär?!
Varför gick det såhär långt?
Eller rättare sagt: Varför lät jag det gå såhär långt?

Jag vet inte.

Jag har börjat bryta ihop totalt nästan varje dag.
Massa tårar och gråt.
Ångest som skriker:
"FYFAN VAD FUL OCH TJOCK DU ÄR!!! SÅ JÄVLA ÄCKLIG! GÅ OCH DÖ SÅ ALLA BLIR NÖJDA!DU PASSAR ÄNDÅ INTE IN. DET VET DU REDAN." 

Hatar att behöva känna såhär. Må såhär.

Det finns en "sak" jag skulle vilja hände mig mest av allt i hela världen. Men tyvärr har det inte hänt ännu... Vet inte ens om det någonsin lär göra det heller. Det känns i alla fall inte så just nu. Men när (läs: om) det väl händer så skulle jag bli världen gladaste och lyckligaste på hela jorden.

Man kan ju alltid få drömma i vilket fall.. 

Tisdag

Ångesten är fortfarande kvar. Men snart ska den lugnas.
Det kommer bli bättre. I know it.

Ruta ett. Igen.

  Jag hatar det.

Ångesten smyger sig på mig hela tiden.

Så jävla skit.

Den har fångat mig.

Återigen lyckats vinna, när jag trodde att den var besegrad för länge sen.

Står på ruta ett.

Igen.

Fan.

Ingen ork

Hej och förlåt för dålig uppdatering!

Men jag mår inte speciellt bra just nu. Älsklingen och jag var på stan igår och handlade lite grejjer.
Det blev väldigt jobbigt för mig dock. Så jag känner mig ganska låg just nu. Har ångest som satan. För flera olika saker... (Har mest med BDDn att göra).

Jag saknar min pojke också. Han började ju jobba i måndags (!!!) så han har varit borta en del. Innan såg vi ju varandra heeela tiden. Och nu blir det ju inte så längre. Så jag måste bara vänja mig lite. Det som blev jobbigt nu är att han igår jobbade kväll, dvs 18.00-00.00. Och idag jobbar han dag, dvs 8.30-16.00. Så igår kväll blev det mest "hej och godnatt" och så var han borta igen.

Men snart är det helg och då kan vi ta igen det vi missat! Jag tycker det är suuuperbra att han har fått ett jobb äntligen. Och det är väldigt nyttigt och hälsosamt att komma ifrån varandra en stund. Men klart som fan att jag saknar han!

Nu ska jag väl försöka ta mig något att äta. Gick upp klockan nio imorse men har inte varit speciellt hungrig eller ens orkat fixa någon frukost.

Jag tänkte ta lite bilder på det jag köpte igår och lägga upp när jag har tid och ork också. Så kan ni få se det med.

Hejs!

Min hjärna = error

Så jävla mycket ångest finns inom mig just nu.
Den har byggt ett tryggt bo lite överallt i min orkeslösa kropp.
Den vill inte försvinna och kan inte heller göra det för den delen.
Inte än på ett tag i alla fall. Inte först än allt är klart.
Färdigt och fixat.
Fulländat.

Då som först är det okej att lämna.

Då kan jag få bli fri från min ångest.
Då är det inte lika tryggt för den att bo kvar hos mig längre.

Men det är långt tid kvar innan det händer.
Ännu mer ångest kommer bli hyresgäster i en kropp som inte orkar, en kropp som varit med om så himla mycket skit ingen annan människa skulle kunna ta in bara sådär, en kropp som mår dåligt.
Så fruktansvärt jävla dåligt. Men ändå har en vilja att få komma från helvetet och börja om.
På nytt igen, få ett liv.

Ett värdigt liv.

Som kan kallas ett riktigt liv.
På riktigt.

Förlåt förlåt förlåt

Jag har verkligen varit superdåligt på att blogga.
Så verkligen förlåt för det mina få men trogna läsare som jag hoppas vill läsa det jag skriver.

Jag ska fixa så många bilder som möjligt så jag kan lägga upp dem här senare ikväll!
Det är bilder från igår när mamma och jag var ute på stan.

Det var supertrevligt (bortsett från att det var sjukt varmt!!!). Och så hade jag grymt mycket ångest större delen av dagen. "Du är för fet, för ful, för äcklig." Göran var ju så klart med som vanligt. Noga med att påminna om mina brister. Det kändes ju mindre kul.
Just nu är det nog mina ben, bröst, rumpa och mage som jag är mest missnöjd med.
Fast bröst och mage kommer nog på delad första plats. Sen kommer de andra på delad andra plats. Så klart växlar det ibland ganska mycket, ena dagen är jag mest missnöjd med det och det och andra dagen är det något annat. Men just dessa kroppsdelar har jag alltid haft "problem" (läs missnöje) med.

I alla fall så vet ni att jag lever (var ju egentligen inte allt för länge sen jag skrev sist) och kommer att fixa bilder tills ikväll! Jag tänkte även ta lite bilder på kläder jag köpte.
En topp och en skjorta. Men det kanske blir imorgon istället.

Kram så länge!

I miss it

Trött trött och massa trött är jag idag.
Har lite dålig dag dessutom.
Göra pratar en massa skit osv...

Jag saknar mitt hår också.
Mitt långa fina hår.
Fan att jag klippte mig kort.
Jag blev förvånansvärt nöjd med dock. Nu är det ju något längre. Det var väl snart ett halvår sen jag klippte mig sist... Men jag verkligen längtar så jävla mycket tills det har växt ut igen.

Gah.

Hunger hurts when you hate it so bad.

..............

Release me from my pain.

Ångesten börja komma tillbaka så där kraftigt igen.

Mer och mer.

Starkare och starkare.

Jag orkar inte.

Vill inte.

Kan inte ta mycket mer.

Det är hemskt.

Ett rent helvete.

LÅT MIG VARA!

Snälla.

Bara för ett litet tag.

........

Jag vill få ta mig härifrån.

Få börja med medicinen.

Få ett alldeles eget och självständigt liv.

Ett tyggt och säkert liv.

Tillsammans med mannen i mitt liv.

Han jag älskar mest av allt på denna jord och ännu längre bort.

Så där mycket som det bara går

att älska någon.

Så där mycket att mitt hjärta nästan spricker av alla kärlek.

Så jävla fruktansvärt mycket är det.

.........
Just nu finns det bara en sak jag vill och det är att:
Jag vill ha mitt liv tillbaka.

Idag var jag och min sötnos på årets marknad:

.........

Trots all ångest gick det ganska bra.
Det kändes okej efteråt.
Min kamera var mitt skydd.
Och det jag la fokus på.

........

Jag mår verkligen inte alls bra just nu.

Jag är mitt i den värsta depressions perioden jag någonsin haft.
Känns det som.
Bara massa gråt, gråt, gråt.
Meningslösa tårar.
Tårar av ångest, smärta och rädsla.

FyFAN vilket rent jävla helvete det är.
Sen att ens egen förälder sviker en, igen... Det känns ju dessutom jävligt bra...

Tack som fan för att du bryr dig.

........................................................................................................

.

Idag är nog inte en bättre dag..

Eller ja, det får vi ju i och för sig inte veta först än ikväll...

Men igår var ingen bra dag i alla fall.
Gråt, gråt, gråt.
Bara massa gråt,
depp och negativa tankar.

Fyfan vad jag hatar det här.
Jag vill ha min medicin!!!

Så synd att sånt ska behöva ta sån jävla tid att få hjälp med...
Kan tänka mig att folk hinner dö innan något händer.

Och det är synd och jäkligt sorgligt.

.

Jag känner kraften rinna ur mig... Var fan tog orken vägen?

Fobisk personlighetsstörning:

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV

DSM-IV (diagnostisk och statistisk manual över psykiska sjukdomar, fjärde upplagan, mer) beskriver fobisk personlighetsstörning som ett genomgående mönster av social hämning, känslor av otillräcklighet och överkänslighet för negativa omdömen.
Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fyra av följande uttryck:

• undviker yrkesaktiviteter där sociala kontakter är av betydelse pga rädsla för kritik, ogillande eller avvisande
  
• är ovillig att närma sig andra utan att vara säker på att bli omtyckt
  
• är återhållsam i intima förhållanden pga rädsla för att känna sig skamsen eller förlöjligad
  
• är upptagen av rädsla för att bli kritiserad eller avvisad i sociala situationer
  
• är hämmad i nya sociala situationer pga känslor av otillräcklighet
  
• betraktar sig själv som socialt oduglig, oattraktiv eller underlägsen andra
  
• är påtagligt ovillig att ta personliga risker eller att ge sig in i nya aktiviteter eftersom det skulle kunna leda till genanta situationer

Jag kanske har hittat en fjärde (femte) sjukdom....

Att bara sluta existera...

Jag har verkligen fastnat i någon typ av depp period.
Vilket jag verkligen inte alls gillar.

Jag vet bara inte vad fan jag ska göra eller ta vägen...
Jag vill härifrån!!!
Från alla jävla minnen som jag alltid påminns om varenda jäkla dag.

Jag blir galen på det.
Som satan.

Men för att ta mig(oss) härifrån måste jag(vi) ha pengar.
Vilket jag har, men inte tillräckligt.

Fan fan fan fan fan....

F a n.

Det är allt jag har att säga för tillfället....

..........

Godkväll!

Jag har sååååådan bloggtorka att det finns inte.
Eller egentligen inte.
Jag är mest bara lat.

För lat.
Och seg.

Måste verkligen göra något åt det.
Ändra min dygnsrytm med kanske?

.....................

Jag vill inte vara äcklig, fet och ful längre.

Hata,hata,hata.

Headlines.

Fyfan vad segt allting känns...

Jag vaknade klockan 14.55 idag.

Det känns ju nice.

Or not.

Jag har varit "duktig" och mailat skolan att jag hoppar av.
Plus att jag har ringt Stefan på KBTn och sagt att jag inte orkar

med social fobi gruppen just nu...

Känns ju kul att jag inte ens klarar av något så "enkelt" som att

gå i en grupp eller på två jävla mattelektioner i veckan.

Gah.

......

En annan sjukt jobbig sak är mat.

Jag verkligen hatar skiten.

Samtidigt som det inte finns något bättre.

Det är ett helvete.

An endless circle...

.

I'm sorry, I can't be perfect.

Jag vill ha tillbaka min kontroll.
Vart fan tog den vägen?
Bara sådär?

Fuck.

.

Vad du än trodde så trodde du fel.

Jag har verkligen en jävla massa skit jag skulle kunna skriva om.
Men för det första orkar jag inte.
Och för det andra vet ju inte hur jag ska börja.

Allt bara snurrar runt, som en tvättmaskin på högvarv, i mitt huvud just nu.
(En väldigt fin jämförelse?)

Fast det är verkligen så.
Allt bara ligger där och väntar på att bli "torrt".
På att få komma ut ur maskinen (= mitt huvud) och.. Ja.

Jag vet inte.

Jävla beslutsångest och annat skit.

....

Gaaahh

Massa ångest på grund av skolan.....

Gahgahgahgahgahgahgah.