Så jävla mycket ångest finns inom mig just nu.
Den har byggt ett tryggt bo lite överallt i min orkeslösa kropp.
Den vill inte försvinna och kan inte heller göra det för den delen.
Inte än på ett tag i alla fall. Inte först än allt är klart.
Färdigt och fixat.
Fulländat.
Då som först är det okej att lämna.
Då kan jag få bli fri från min ångest.
Då är det inte lika tryggt för den att bo kvar hos mig längre.
Men det är långt tid kvar innan det händer.
Ännu mer ångest kommer bli hyresgäster i en kropp som inte orkar, en kropp som varit med om så himla mycket skit ingen annan människa skulle kunna ta in bara sådär, en kropp som mår dåligt.
Så fruktansvärt jävla dåligt. Men ändå har en vilja att få komma från helvetet och börja om.
På nytt igen, få ett liv.
Ett värdigt liv.
Som kan kallas ett riktigt liv.
På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar