Deprimerad

Det blev inte mycket till film igår kväll/natt.
Istället blev det lite TV och sen ett försök till sömn.
Dock blev jag väldigt ledsen och grät en massa. Fick hemskt mycket ångest och ville mest bara försvinna. Men det gick över till slut. Min man var där och tröstade. All kärlek till honom.

Jag kom på nyss när jag satt och tänkte lite på varför jag är så ledsen hela tiden, att det beror på att jag är deprimerad. "Har du kommit på det nu?" Ja. Faktiskt. Det tog mig ett bra jävla tag att inse att det är pga det. Jag vet inte riktigt vad jag trott innan. Typ att det är mitt fel att jag mår så här, för att jag inte själv gör något åt det.

Och visst det är ju sant det med. Men vem fan skulle inte bli deprimerad och må skit dåligt av att vara isolerad 24/7? Och när man då mår dåligt och är deprimerad, hur fan ska man då orka ta sig ut? Hur ska man då orka bli frisk?

Men just nu är det väl ganska okej med mig. Känner mig lite små hungrig. Men jag har inte sån jätte ork eller lust att äta något dock. Och så har det varit ett tag nu. Jag äter typ "frukost" vid ett eller två på dagen. Och ibland inte alls. Då blir det middag vid sex, sju eller åtta på kvällen (ibland senare..)

Jag vet inte om det är direkt medvetet att jag skippar maten. Jag vill ju gå ner i vikt och är nästan besatt av att få bli smal. Men jag har inte riktigt samma matångest som jag hade förra året. Då jag svälte mig själv och nån gång även spydde upp det jag ätit.

Så är det inte riktigt längre. Det är jag ju glad för.
Det är inget man ska sträva efter.