Långt inlägg.

Det känns jävligt tråkigt att inte kunna eller orka leva ett mer "normalt" liv. (Fan vad jag hatar ordet normalt... Men kunde inte hitta något bättre just för tillfället). Egentligen så är det ända vi gör hela dagarna att sitta och glo på antingen en TV-skärm eller en datorskärm.
Och det känns inte alltid så speciellt givande. Jag vill också vara med därute, på riktigt. I verkligenheten. Där det mer givande sakerna händer och äger rum.

Jag vill kunna få ta det där jävla körkortet någon gång och skaffa mig en fin bil att kunna köra vart fan jag vill, när fan jag vill. Men det är inte så himla enkelt.

Jag vill få komma härifrån också. Från den här lägenheten. Från helvetet här. Bort bort bort. Till något eget. Tillsammans med min man så klart. Min underbara underbara man. Men när socialen (som vanligt) inte vill hjälpa en så blir det som det blir.

- "Vi har inga lägenheter, tyvärr." Nej, det är klart som fan att ni inte har, vad annars? Men hur i helvete hade ni själva mått om ni var i min/vår situation? Inte så jävla bra alls kan jag tala om. Men det behöver ni ju inte tänka på eftersom att ni redan har tak överhuvudet, ett jobb och pengar. Ni får er mat varje dag. Den finns där. Inget ni behöver oroa er för. Men för oss som inte har allt det som en självklarhet är det inte så jäkla roligt.

Jag har varit tyst i flera månader nu och inte nämnt något. Jag vet inte riktigt varför. Pga rädsla kanske? Eller pga att jag skyddar folk som inte borde skyddas? Jag tror nog mer på det sistnämnda. Jag har nämligen velat fram och tillbaka, "ska jag berätta eller ej?"
Som jag skrev i något inlägg för nån dag sen att jag inte kan säga något fastän jag gärna skulle dela med mig. Men nu känns det ändå som att vafan ska jag vara tyst för?

Så here we go:
Den 21 Januari i år flyttade min pojkvän Andreas hit och några dagar efter åkte min far till Thailand för att träffa en kvinna där som han pratat med via internet (sedan den 4 oktober förra året ungefär). Den 12 mars kom hon hit på ett turistvisum och kom att stanna här i ungefär 3 månader(till den 10 maj).

Allting gick bra, hon var jättesnäll och trevlig. Men sen vet jag inte alls vad fan som hände. Men vi märkte ganska snart att hon hade total kontroll över min far och att han lydde henne, oavsett vad hon sa. Så fort pappa var ledig från jobbet var han tvungen att umgås med henne exakt precis hela tiden. Han till och med slutade gå till ett av sina jobb (som han har när han inte jobbar på sitt fasta jobb) för att hon tyckte att han skulle vara med henne nu när hon hade kommit ända hit. Han är och har alltid varit en arbetsnarkoman han kunde aldrig vara ledig en enda dag bara för att eller om nån i familjen var sjuk och mamma inte orkade ta hand om mig och min bror. Men nu sa han att "det är ju bara ett extra jobb. Så det för inget om jag inte kommer dit varje gång."

Jag hade även börjat på körskola i slutet av mars. Men jag blev tvungen att sluta där pga att pappa inte ville hjälpa mig med att övningsköra eller plugga teori. Hans Thaifru tyckte att jag tog upp deras gemensamma tid. Och hon ville absolut inte att jag skulle köra ensam med pappa heller, därför att dem inte kunde vara ifrån varandra så pass länge och så mycket. Hon var ju faktiskt bara här i 3 månader. Vid ett annat tillfälle stod hon i deras sovrum och skrek "I hate her, I hate her so much! Bad daughter!"

Det var mest en kort sammanfattning av en liten del som hänt här de senaste sex månaderna. Pappa och Thaikvinnan har dessutom gift sig (han berättade aldrig det för mig utan jag såg det på hans facebook status, tack för det pappa..) De gifte sig i Thailand när han var där sist mellan den 20 juni - 8 juli. Han sa heller aldrig grattis till mig när jag fyllde år för över en vecka sedan.. (Han var hemma hela dagen, kanske ska tilläggas).

Han vill inte alls hjälpa oss och istället för att prata med mig eller Andreas face to face som två/tre vuxna människor, väljer han att skicka mail till mig/oss.

Jag såg nu att det blev en del. Hoppas ni orkar läsa allt.
Nu vet ni mer om mig och hur mitt liv har sett ut och även ser ut idag.


Godnatt med er och ta hand om dem ni älskar!