Tryggare kan ingen vara,än Guds lilla barnaskara

En lugn dag idag.
Trots att jag har så jävla tråkigt känner
jag mig tryggare härinne, innan för betongväggarna. Än vad jag skulle ha gjort därute i verkligheten. Nog för det är verklighet härinne också. Det är min egen verklighet och vardag.

Samma sak varje dag, iprincip. Det är inte det roligaste. Inget som jag direkt önskade mig när jag var liten. Men oftast känns det bättre och tryggare här än därute som sagt.

Det är säkert här.

Ingen kan se mig och få mig att känna mig ännu sämre.
Ingen kan glo på mig så att alla tankar kommer tillbaka.
- "Åh fan vad ful hon är."
- "Ja, usch. Hon är den äckligaste jag har sett!"

Ingen att möta. Bara jag och mina väggar.

Och så klart min underbara pojke.

Här inne är jag fri.

Låter inte det konstigt?
Att man kan vara fri i ett fängelse.
Eller så kanske det inte är ett fängelse?
Utan förtillfället är det tryggare, friare och säkrare härinne än därute.