Hunger hurts, when you hate it so bad...

(*Bild inspiration*)

.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Eller så vet jag det, men inte hur jag ska få ur mig orden.
Det mesta känns bara så himla jobbigt och svårt just nu.
Mest alla jävla tankar.
Jag hatar mig själv så jävla mycket. Det är nästan så pass illa att tanken på att
försvinna helt, på riktigt, att bara lägga mig och dö, är farligt nära.
Men jag kan lova att det inte kommer att hända. För det är verkligen inte alls
så jag vill att det här ska sluta. Aldrig aldrig aldrig att det ska få gå så pass långt.
Men dessvärre är tanken där. Det är såklart jäkligt själviskt att göra så mot dom som faktiskt älskar en...

....

Och på tal om just det så skulle jag även vilja säga att jag har verkligen världens bästa pojkvän.
Han finns där. Alltid. Och jag känner bara att jag inte är värd det.
Inte värd honom.
Men framför allt att han inte är värd att behöva ta all min skit. Eller i alla fall leva med den.
Jag är mest rädd att han ska ta skada av det. Vilket jag verkligen inte hoppas att han gör.
Men det vore ju inte direkt konstigt om han gjorde det...

..............

Sen vill jag bara säga att jag älskar dig av hela mitt hjärta Andreas! ♥
Verkligen på supermassajättemycket riktigt.

TACK som fan för att du finns.
Det menar jag verkligen. Och hoppas att du förstår och vet om det.

.........

Nu ska jag försöka tänka på något

annat för en stund och vara mysig med

mannen i mitt liv! ♥

.

Godnatt.

.