Jag måste få skriva av mig utan att få dåligt samvete, utan att behöva förklara mig.
Och framför allt, utan att behöva må dåligt över det.
....
Men orden fastnar liksom på vägen... Det går inte att trycka på rätt knappar för att bilda dom.
Det låster sig på en gång.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Vill bara få ur mig allt som snurrar omkring därinne.
Som blockerar.
Verkligheten. Vart fan tog den vägen?
När började du sluta bry dig om den och inte längre tänka realistiskt?
Varför?
Till vilken nytta?
Är inte jag värd mer? Är inte vi värda mer?
Jag vill bara försöka förstå hur du tänker...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar