lördag 13 februari 2010

Det här är ingenting som vi inte kan lösa.

Ibland, eller väldigt ofta, känns det som att jag satt mig själv i en alldeles för svår och jobbig situation.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vet i princip ingenting.
Förutom att jag måste göra något åt det här.

Men inte helt ensam. Det är en sak som är säker.

Jag hoppas bara att det löser sig till det bästa.
Så som jag(vi) vill,
så som jag(vi) hoppas på,
och så som jag(vi) önskar att det ska bli.

Och att det ska vara.
.

Inga kommentarer: