Total förvirring råder återigen i min allmänt tomma skalle.
Eller okej, tom och tom är den väl inte.
Den är ganska full.
Med både en massa ord,tankar och annat skit.
Jag vet inte speciellt mycket längre.
Som vanligt.
Det jag däremot vet är att jag gärna skulle vilja lägga mig i min varma trygga säng i fosterställning och bara gråta.
Och sen få ligga kvar där ett bra tag.
Tills någon kommer och knäpper med fingret och gör allt bra igen.
.......
Varför ska allt alltid vara så jävla förbannat svårt hela tiden?!
Varför kan det inte få vara lätt någon endaste liten gång?
Jag får panik och vill bara ställa mig och skrika rätt ut.
Skrika och gråta.
Då skulle det kännas lite bättre.
Och sen bara få ligga där i sängen och vänta på att den där figuren ska komma och knäppa med fingret.
Sen blir allt bra igen.
Right?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar