Mitt monster.

Jag har ett litet monster i mitt huvud.
Den säger åt mig vad jag får och inte får göra.
När jag gör fel och när jag varit duktig.
Den talar väldigt gärna om för mig hur äcklig, fet, ful, värdelös (osv) jag är.
Helst varje dag.
Varenda sekund.
Så ofta chansen finns så tar han den.

Men jag har ett val.
Jag kan när som helst sluta lyssna på rösten i mitt huvud.
På monstret som sitter där och tycker och tänker alldeles för mycket och alldeles för högt.

Men jag väljer ändå att lyda.
Att ändå lyssna på vad han har att säga.
Och jag tar åt mig av alltihopa.
Precis vartenda ord.