När jag blundar.

Jag har ibland funderat lite på varför jag "trivs" så bra med att må dåligt och vara depp... För är det någonting som jag är bra på så är det just det!
Det är jag verkligen bäst på. Verkligen verkligen så jävla bäst på...
Att må bra vet jag egentligen inte ett skit om.. och jag tror jag har kommit på varför...

Det är ganska simpelt ändå om man tänker efter lite... om jag mår dåligt så är det "säkert" jag är säker.
Det kan ju inte bli värre då liksom?
Jag kan inte må sämre?
Jag kan inte förlora något.

Det ända som kan hända är att jag börjar må bättre. Det är väl det "värsta" som kan hända.
Så det är väl just därför jag har så svårt för att må bra..

Det kan ju bli värre då.
Jag är hela tiden rädd att förlora det. Känslan och glädjen av att må bra alltså.
Att allting ska försvinna.

Och det värsta som kan hända är att jag mår dåligt igen.

Så det är svårt det dära...

Men det bästa är väl att ha lite utav varje.
Men att inte ha för mycket utav båda.
För mår du aldrig dåligt hur ska du då kunna veta om när du mår bra? Eller att du ens mår dåligt just då?
Och tvärtom...

Typ nåt sånt.

Kände att jag var tvungen att få dela med mig utav det.
Jag är inte så värst logisk utav mig.

Men jag har mina stunder för det mesta.


.....

Och btw...

Tack till söta T som hjälpte mig lite med designen!