Måndag.

Jag sminkar mig ju praktiskt taget varje dag men när jag, precis som idag, inte mår allt för bra så brukar jag låta mig själv slippa det.

Vilket i sig känns skönt. Men det skapar förstås en massa extra ångest plus att jag inte kan lämna lägenheten.

....

Jag kan alltid skylla på att jag är så ful eftersom att jag är sjuk. (Mer ful än vanligt alltså, då jag inte kan använda smink). Då har jag i alla fall en "bra" anledning.

Jag vet att man inte ska tänka så. Och att mitt problem med smink kan uppfattas som ett så kallt i-landsproblem. Vilket även jag kan hålla med om att det är. Men nu har jag faktiskt BDD.

Och det är inte nån vanlig utseendefixering som går över bara sådär.

Det funkar inte att nån säger att jag ser bra ut. Mina tankar och ångest finns fortfarande kvar där.

Och en annan viktig sak:
Jag vill INTE. Alltså inte alls. Never ever. Ha nån jävla sympati.

Ville bara få det sagt.


Nu gick jag och vilade igen

.