Fan vad ska jag ta mig till?!

Nu känns det så dära... skumt igen?

Dom senaste två veckorna har jag mått bra. Eller alltså inte helt bra...

Grejen är den att jag har två sidor. Den ena är min sjukdom och den andra är min friska. När jag mår som sämst så har sjukdomssidan tagit över. Men nu har jag haft balans eller hur jag ska förklara det. Det har liksom varit lika. Jämt kan man också säga. Ibland har till och med sjukdomen hållit sig tillbaka så pass mycket att jag inte haft lika mycket ångest som vanligt.

Och nu är det väl så att jag är konstig som klagar över detta. Eller ja, klaga vill jag inte kalla det för. Men grejen är den att jag i princip alltid har mått skit dåligt varje dag. Vilket gör att det känns.. konstigt att må bra. Speciellt två veckor i rad!

Det är nästan som att jag går runt och väntar på att må dåligt igen. Bara för att jag är så jävla van vid det. Ibland är det till och med så att jag saknar att må dåligt och använder musik till att få fram lite negativa känslor. Låter det sjukt?

Det kanske är det också? Jag vet faktiskt inte.

Det jag däremot vet är att jag är så fruktansvärt glad över att få må såhär bra.
Och just nu är jag otroligt tacksam för livet och allt och alla som finns med i det.

Så tack till er som alltid finns där för mig. Jag älskar er. Kom ihåg det.

Ni betyder så jävla mycket för mig.